Annons:

Wednesday 22/11 11:23

Hur många #hashtags finns det i världen?

Vi lever i en ny värld. En ny tid. Ser mitt barn på skolgården ge en yngre kamrat en kram och hjälp med spaden. Det är här framtidens medmänniskor skapas. De tar intryck, lär sig, tar åt sig - av oss. Min önskan och förhoppning är att min dotter och hennes kompisar ska slippa växa upp i en miljö, i ett sammanhang, där ett nummertecken är följt av ett namn. Där en #hashtag ska behövas för att veta vad som är rätt och fel som människa.

Du har sett dem överallt vid det här laget: #tystnadtagning, #deadline och flera andra. Alla sprungna ur ett amerikanskt upprop för väldigt länge sedan som nu knuffat undan osunda värderingar, felaktiga attiytyder och kränkande behandlingar under namnet #metoo.

Det känns som det kommer ständigt nya påminnelser om att vi inte ser 2018 framför oss om blott en dryg månad utan att svulster som förr ligger kvar.

Förhoppningvis rensas detta ut och vi kommer tillsammans i en miljö, där det inte behövs upprop, hårda ord och nyskrivna hashtags.

Förhoppningsvis lär vi oss. Rensar bort det gamla och tänker framåt.

För det är just på den där skolgården, där min dotter springer i sin röda overall tillsammans med sina andra kompisar som framtiden finns - ljuset.

Det är där den stolthet finns som ska bära allting framåt.

Det känns som om vi kommer att nå dit. För våra barn får den bästa ingången till den här vuxenvärlden genom en skolmiljö som är oslagbar.

Sedan är det upp till oss att föra det här vidare.

Jag hoppas inte nya hashtags ska behövas.

Inga fler upprop.

Inga mer hjärtslitande berättelser.

Naiv eller inte.

Jag tror vi klarar att vandra vidare och lösa det här.

Och skulle vi någonsin tveka, så har vi vår yngre generation som kommer att påminna oss.

Kram
FREDRIK PERSSON

Annons:

Thursday 16/11 11:52

En hockeyresa utan slut...

Karlskrona Hockeyklubb sliter vidare i landets högsta serie, SHL, och utmaningarna är många precis som de svåra passager som det innebär att bedriva verksamhet på den här nivån. Frågan är vad som återstår framåt vårkanten när säsongen är över. Är hockeyresan slut då?

Nyhetens behag har lagt sig. På samma sätt som intresset mättades efter ett antal allsvenska fotbollssäsonger för Mjällby AIF:s del så bär SHL inte längre den fantastiska attraktionskraft för Karlskronas del. Senast landade publiksiffran på drygt 3100 personer, då tabellettan och "grannen" Växjö Lakers kom till NKT Arena.

Det är långt ifrån den fullsatta salong (5050 åskådare) i seriepremiären mot Leksand 2016. Det är också en bra bit från den nivå som klubbledningen vill ligga när det gäller publiksnittet.

Varför lockar inte SHL-hockey i Blekinge?

Det finns flera orsaker. Här är några:

1) Segrar skapar intresse. Framgång föder framgång. KHK har hittills i år vunnit tre av 17 matcher efter ordinarie tid och har bara Rögle BK bakom sig i tabellen.

2) Tv-bolagen stjäl utrymme och publik. Den gedigna bevakning som tv-bolagen svarar för ger en direkt upplevelse framför tv-apparaten. Här får du allt: analyserna, situationerna och kommentarerna. KHK meddelade innan säsongen att man skulle ge de åskådare som besökte matcherna ett mervärde. Men mer än en kamera som vill kyssas, kundvagnar på hal is och ett par kommentarer i samband med matchen är det närmaste man har kommit.

3) Spelschemat. 52 matcher, vilket ger fyra matcher mot respektive lag. En lång räcka av matcher och när SHL envisas med det idiotiska upplägget med "back to back" och den här säsongen två matcher på samma is på två dagar, då är det lönlöst att försöka skapa intresse och nyfikenhet kring samtliga 52 matcher.

Frågan är hur det kommer att se ut när säsongen 2017/18 är avslutad?

Målsättningen med ett publiksnitt på omkring 3600 åskådare och en slutspelsplats/play in-plats känns just nu som svåra mål att nå.

Näst sist efter 17 matcher och gapet till de streck som verkligen betyder något och som genererar intäkter börjar bli stort.

Publiktillströmningen ökar inte heller nämnvärt.

Inför säsongen var klubbchefen Charlotte Gustavsson tydlig med att det inte var tal om att skänka bort biljetter eller subventionera dem. KHK skulle skapa en produkt som var värd att betala för.

Det tog dock inte många veckor in på säsongen förrän det kom erbjudande om rabatterade biljetter och för några veckor sedan ingick till och med matchbiljetter när man handlade varor i en livsmedelsbutik.

Problemet med minskade intäkter och tomma stolar i hallen skapar också andra bekymmer.

Utrymmet för att agera i syfte att förstärka spelartruppen eller se över förändringar i tränarstaben är ytterst begränsat.

Hittills har det handlat om att låna ut spelare för att få ett uppehåll för lönekostnaden och de spelare som tillkommit har hämtats från de egna leden.

Receptet för att få fart på KHK igen är dock inte enkelt.

Men drömmar om en återkomst av Alexander Bergström i vinter när KHL avrundar och en comeback av Johan Holmqvist är två ingredienser som skulle väcka hockeyintresset.

Men då handlar det om en ansenlig summa pengar som måste fram. Johan Holmqvist vet sitt värde och för att täcka skatteluckan jämfört med Ryssland så behöver kompensationen till Alexander Bergström var hög liksom försäkringskostnaden.

KHK går mot en spännande framtid, men frågan kvarstår: hur intressant är Karlskrona HK i mars/april 2018?
FREDRIK PERSSON

Annons:

Tuesday 14/11 11:52

Skönheten skapades i Milano

Det var en kväll som bäddade in Milano i svenskt höstrusk. Det var en kväll då vi skulle blåsas bort som ett höstlöv för vinden. Det var en kväll då den mäktiga fotbollsnationen skulle släcka en dröm. Det blev tvärtom...

Klockan visar arton minuter i elva på kvällen måndagen den 13 november 2017. En spansk fotbollsdomare blåser i sin visselpipa för sista gången och markerar med sitt envisa ljud att allt är över. Borta. Förbi. Vilka som ska vidare och vilka som ska stanna är bevisligen lätt att utröna. På den tungsprungna gräsmattan ligger en italiensk mittback med mask, en lagkapten med tårar och en avbytare som aldrig kommer att nå samma status och klass som hans namne Paulo Rossi. Lite längre bort kramas spelare klädda i gult och blått. Det är ett kramkalas som svensk fotboll inte upplevt på årtionden. Det som inträffade denna måndagkväll i Milano är på en nivå där svensk fotboll ytterst sällan befinner sig.

Det har funnits stora saker tidigare. VM-finalen 1958, bronsmatchen mot Bulgarien 1994 och vinsten i "Dödens grupp" 2002. Men vid samtliga de tillfällena fanns det storstjärnor att knyta sina förhoppningar till. När vi skriver november 2017 så är det inte så. Inte ens skadade megastjärnan Zlatan Ibrahimovic klarar att stava framgången rätt (eller är det precis det han gör?) när han efter matchen skickar en bild på landslaget med texten "We are Zweden".

Det fanns de som menade att vi kunde plocka ihop allt vad svensk landslagsfotboll  stod för efter uttåget ur EM och efter sortin av Zlatan Ibrahimovic.

De som knycklade sönder den svenska fotbollsgrunden då får denna dag finna sig att stå där med skammens rodnad.

Nye förbundskaptenen Janne Andersson byggde ett lag. Ett lag till en del bestående av spelare som inte hittills spelat de stora matcherna och så en stomme av urkraft - av rutin.

Jag som har sett Andreas Granqvist, Jakob Johansson och Gustav Svensson på Strandvallen i Hällevik trodde aldrig att de skulle vara med och skjuta Sverige till ett VM-slutspel.

Men Andreas Granqvist plockade på sig kaptensbindeln och blev mästerlig. Jakob Johansson kämpade, fightades, stred och slet av sitt korsband i ivern att hjälpa till och Gustav Svensson kom in och krigade hem mittfältet.

Nu kan vi blicka fram mot en sommar som kan bli så där oerhört vacker som bara svenska somrar kan bli. Den där lätta brisen, behagliga värmen, klarblåa himlen och väntan på att inta de bästa platserna inför en VM-match i fotboll med svenskt deltagande.

Det ett tag sedan sist. Många, många år.

Men något säger mig att sommaren 2018 kommer att bli lika betydelsefull som 1994 i den mening att det nästa sommar kommer att vimla av fotbollsdrömmar hos alla tjejer och killar som följer VM-festen. Det är ur dessa drömmar som morgondagen skapas.

Det är ur dessa drömmar som vi om sådär 10-15 år har nya fotbollsspelare som bär den svenska landslagströjan.

Fram till dess njuter vi och skickar ett rättstavningsprogram till Zlatan Ibrahimovic...
FREDRIK PERSSON

Annons:

Tuesday 7/11 12:09

Kvalfylld ovisshet...

November ligger som ett frostbitet täcke över oss. Små solglimtar håller vintern på avstånd och hela månaden andas likgiltighet. Men 2017 bär den här omtalade elfte månaden inte samma tristess som tidigare. November 2017 är omgivet av en kvalfylld ovisshet: inom loppet av en vecka ska vi få svar på om vi når VM-slutspelet i fotboll och klassiska Mjällby AIF når elitfotbollen.

Kval och Mjällby AIF är en relation som vårdats under väldigt långt tid.

Tidigt 1980-tal var det lyckosamma uppgörelser mot Åtvidabergs FF och Örebro SK som gav föreningen sitt andra respektive tredje år i allsvenskan.

Därefter har handlat om en ständig kamp mellan hopp och förtvivlan för varje sann Maif-supporter.

Förlust på straffar mot Tobias Grahn, Kim Källström och de andra i BK Häcken, en utebliven straffsignal från domare Anders Frisk mot IFK Norrköping innebar en ny försmädlig kvalförlust.

Så har det rullat på och nu är det dags igen.

För två år sedan möttes Mjällby AIF och Örgryte IS om en plats i superettan. Det blev förlängning och Öis till elitfotbollen och Mjällby tvingades ner en division.

Nu finns möjlighet för revansch.

Inom fyra dagar ska allt avgöras. Mjällby inleder hemma och sägs vara väl kartlagda av sina motståndare. De förre klasskamraterna på GIH - Sören Börjesson och Erik Hamrén - har upplevt mycket. Nu ska de gå igenom ett kval tillsammans. Detsamma gäller före landslagsspelaren Johan Elmander.

Allt tryck på Öis inför drabbningen, vilket kan ge utrymme för en kvalfylld ovisshet med lycklig utgång sett från gulsvarta ögon.

Svaret får vi när november kommit några steg närmare julmånaden.

Allt tryck på motståndaren kan gälla det som utspelar sig på Friends Arena om några dagar med efterföljande retur i Italien.

Sverige mot Italien i två matcher som avgör vilken nation som spelar VM nästa sommar.

Italien som inte missat ett VM-slutspel på nästan en mansålder och Sverige som ska försöka vinna sin första stora seger utan Zlatan Ibrahimovic.

Friends arena kommer att lysa i gult. Fullsatt och en fredagskväll som kan bli lika viktig som oförglömlig.

Ett bra resultat i match nummer ett är viktigt för returmötet.

November må vara bister och trist, men i år finns det spännande ögonblick som lyser upp i mörkret.

När vi summerar kan vi stå här med ett VM-deltagande för vårt landslag och Mjällby AIF tillbaka i elitfotbollen.

Men det krävs 2x90 minuter med allt vad det innebär.

Snart avspark - dags att tända värmeljuset och hålla tummarna!
FREDRIK PERSSON

Annons:

Tuesday 31/10 12:21

Vilken match för FK Karlskrona!

Det finns dagar i november som inte är speciellt upplyftande. Snarare beslående tråkiga, jobbiga och trista.

För en fotbollsspelare är månaden likadan.

För merparten av spelarna är säsongen redan över. Resultaten under året har skickat laget till en position, där den sista matchen i november inte spelar någon roll.

Men för några utvalda fotbollskillar är den sista seriematchen i november någonting helt annat. Det är 90 minuter som är inramade med festliga förtecken såsom mycket folk, stort mediafokus och viktig matchutgång.

När Söderettan på lördag avslutas så är Blekingefotbollen att gratulera. Länets främsta lag: Mjällby AIF och FK Karlskrona står där i strålkastarskenet och är involverade i helgens absolut mest intressanta matcher.

För FK Karlskrona ter sig denna inbjudan till fest som aningen märklig.

Redan för flera veckor sedan spelades ett nytt säkrat division I-kontrakt hem och laget har sedan dess kunnat pusta ut.

Men på lördag så spelar laget den kanske viktigaste rollen i hela avslutningsomgången.

FK Karlskrona reser till Landskrona IP för att möta en tabelletta som lider alla helvetes kval efter att ha sumpat seriesegern gång på gång de senaste veckorna. Tre förluster på de fyra senaste har gjort att en "redan klar" serievinst är förvandlad till en "måste-match" på lördag.

När huvudopponenten om seriesegern Mjällby AIF möter Ljungskile är det föga troligt att den gulsvarta poängmaskinen (fem raka vinster) hackar. Seger för Mjällby i landskapet, där en baddräktskung vid namn Panos för många år sedan skapade fotbollsfeber tillsammans med släkten Wåhlemark, så är Landskrona BoIS tvingade att ta poäng mot Karlskrona.

För Karlskronas del handlar det om att vinna matchen för att säkra klubbens främsta framgång i det nationella seriesystemet - en fjärdeplats.

Men det handlar om så mycket mer:

Känslan att få kliva in inför omkring 5000 åskådare i en avslutningsmatch, där allt fokus ligger. Det borde vara en drömscen för en spelare som Karl Lindqvist. Som barnbarn till länets kanske främsta allsvenska fotbollsspelare så här långt: Lars "Bambis" Lindqvist, vill han nå samma höjder. En framskjuten roll i en match av den som lördagen erbjuder är en magisk möjlighet.

Här finns möjlighet att visa fotbolls-Sverige sina egenskaper.

Här finns också möjlighet för ex-Mjällbyspelare som Rasmus Persson och Anton Dahlström att briljera.

De som säger att Karlskrona inte vill vinna för att hjälpa Mjällby skjuter sig i foten.

Vem vill inte avgöra inför en storpublik på en klassisk arena?

Vem vill inte säkra den bästa placeringen i klubbens historia?

Vem vill inte träda fram och få blickarna riktade mot sig?

Dessutom: när Mjällby låg nedbäddade i svår formsvacka och Göteborgslaget Utsikten var på väg att knipa kvalplatsen till elitfotbollen, då gick Karlskrona ut på Västra Mark och vann matchen över Utsikten som därefter rasade ihop och föll bort från toppstriden.

På lördag kan FK Karlskrona göra samma sak.

Då kan laget gå ut och vinna matchen mot Landskrona BoIS, bli fyra i serien och få allas uppmärksamhet.

Det är en prestation det kommer att låta tala om sig i så fall. Kanske fram till nästa säsong.

På lördag eftermiddag vet vi besked, då är fotbollsfesten över...
FREDRIK PERSSON

Annons:

Wednesday 18/10 09:56

Talangens pris

Hur skapar vi miljön som ger våra barn möjligheter att nå så långt de vill inom sin idrott? Är det till en kostnad av drygt en kvarts miljon kronor om året eller på ett helt annat sätt?



De före detta tennisproffsen petar med sina racketar mot sina skor. Ljudet hörs dovt i en tennishall som är fylld av tennisbollar, tennisracketar och drömmar.

"Mina föräldrar skulle inte haft råd". "Inte mina heller".

Det är deras svar på frågan som kommer från reportern på Dagens Nyheter gällande terminsavgifter i deras tennishall.

I den här tennishallen fostras unga talanger från 12-årsålder upp till dess att de blir myndiga och redo för egna beslut.

I konceptet ingår allt.

Mat, husrum, deltagaravgifter, skola, läxhjälp och framförallt: en betydande hög dos av tennis.

300 000:- kostar det att placera sin 12-åriga dotter eller son i denna miljö.

Placera henne eller honom där med en förhoppning om ett framtida liv som tennisspelare.

Ett yrke som knappt 500 herrspelare och lika många damspelare har i nuläget.

Vägen till att bli ett tennisproffs är därmed liten - som att tränga igenom ett knapphål.

Men drömmarna finns där. Förhoppningarna. Framtidsplanerna.

Här i denna tennismiljö i Stockholm arbetar ett 15-tal tränare med de ungdomar som är med i konceptet.

Här finns de allra vackraste talanger, men också spelare som hoppas få en utvecklingskurva uppåt tack vare den här miljön.

Hur många som når slutmålet - att kunna livnära sig på tennis - är oklart.

Tenniskonceptet lever för att blicka framåt. Bortom dagens nivå mot något bättre. Något finare - större. Som på 1980-talet.

Det var på den tiden tennisakademier var ersatta med garageportar och så kallade tennistrainers (en kloss med ett band och så en boll i ett snöre).

Det var på den tiden det fanns svenska förebilder att efterlikna och luta sig mot.

Som Björn Borg, Mats Wilander, Stefan Edberg med flera.

Det var spontaniteten som förädlade talangen och som också fich fram svenska yrkesarbetare inom tennisen.

En mängd svenska spelare - både på herr- och damsidan - kunde arbeta under många år som tennisspelare.

Den här generationen - som ironiskt nog innehåller merparten av tränarkadern i den tennishall i Stockholm som DN besökt - kunde utan ekonomiskt betungande åtaganden slå sig fram i sin dröm. Nå sitt mål inom tennisen.

Nu är det inte så länge.

Jag ser och hör talas om individer som satsar så hårt på sitt barn att det slukar allt annat. Hur man väljer att flytta resten av familjen för att barnet ska kunne utvecklas i en annan tennisklubb.

Det är under de här omständigheterna som talangen ska växa, må bra och utvecklas.

Jag kände själv tyngden som 13-åring när vi åkte till SM i bordtennis och familjen tog in på hotell. Jag kände att det kostade något. Jag kände att jag var tvungen att prestera.

Jag kan tänka mig att samma känslor växer fram hos en del av de barn som nu går i den här tennisakademin eller i andra snarlika projekt.

En årlig avgift och därutöver omkostnader för att åk amed och följa barnet på tävlingar.

Det kan vara hämmande om tankarna hamnar där.

Om tankarna mitt i all fantastisk träningsmiljö , med före detta tennisproffs som instruktörer, snurrar iväg och blir betungande.

Glädjen att slå till en tennisboll i ett snöre på en asfaltsplätt eller hamra sina slag mot en vägg kan i en jämförelse kännas befriande.

Vi kommer att få vänta en handfull år innan vi ser om några av de talanger som nu slussas in i stora ekonomiska satsningar kommer ut som yrkesarbetande tennisspelare.

2017 är inte 1987.

1987 genomsyrades av spontanititet och av förebilder som klistrades på barnrummets väggar.

2017 handlar om något helt annat.

Och den kanske största bristen:

Då vi för 30 år sedan hade mängder av spelare i den absoluta världseliten, så är nu våra svenska förebilder på en helt annan nivå.

Långt från titlar och tonvis av rankingpoäng.

Det är mot den bakgrunden resan fortsätter för de många talanger som finns inom svensk tennis idag.

Och jag kan inte hjälpa det: jag hade önskat att grunden kommit från spontaniteten: slå bollar mot en vägg, skicka iväg en boll i ett snöre eller spela på alla strötimmar som finns i den egna tennisklubben.

Men jag kanske har fel.

Om fem, sex år få vi se om Sverige återigen är bland de stora tennisnationerna.

Och en väg dit kostar ditt barn 300 000 kronor om året...
FREDRIK PERSSON

Annons:

Tuesday 17/10 10:13

En urna av drömmar...

Det är en dag som blottlägger våra svagheter. Vår huvudstad blir mörk i allt för många timmar och några timmars flygresa därifrån kommer vårt öde att bestämmas av små pingisbollar i glasurnor. Det är dags för det sista steget för att skapa en VM-sommar 2018 som kanske bär drag av det som en gång i tiden skedde i det stora landet i väst. En urna av drömmar, men också fasansfulla lottningsscenarior.

Zürich är platsen dit åtta nationer riktar sitt intresse denna tisdag i oktober.

I den ena urnan klistras papperslappar med Italien, Schweiz, Kroatien och Danmark för att vikas ihop och läggas i de små pingisbollarna.

I den andra urnan placeras Sverige, Irland, Nordirland och Grekland in på samma sätt.

Tre veckor bort ligger sedan det första mötet av två mellan de nationer som ställs mot varandra.

Sverige, så oerhört trånande efter ett världsmästerskap, har fyra alternativa motståndare:

Grannen Danmark (vi minns Ibra-cadabra i Köpenhamn!).

VM-prenumeranten Italien (vi minns Ibras klackmål 2004!).

Roy Hodgson-formade Schweiz.

Schackrutiga Kroatien - med profiler stora att bära laget mot mästerskapet.

Idag får vi äntligen besked.

Om drygt en månad vet vi om vi kan börja snegla mot en VM-sommar i Ryssland och bädda ner drömmar bland sidenlakanen.

Men först ska några pingisbollar dras från glasurnor.

Det kan gå hur som helst. Sluta på vilket sätt som helst.

Det enda vi vet är att vi alla bär drömmen inom oss om ett världsmästerskap med blågult deltagande igen.

Uteserveringar med kall dryck, isbitar i glaset och städer invirade med svenska flaggor i väntan på avspark.

Camp Sweden på plats vid arenan.

Och så våra spelare. Spelare som kan bli ikoner likt Ravelli, Thern, Dahlin, Schwartz, Brolin den där sommaren 1994.

Men då är då och nu är nu.

Nu är Zürich och FIFA:s huvudkontor.

Nu är det dags.

Dags för lottningsproceduren som stakar fram vägen mot nästa sommars förälskelse.

Och jag erkänner: jag tar Schweiz alla dagar i veckan en sån här dag i oktober...
FREDRIK PERSSON
 

Annons:

Wednesday 11/10 11:48

Ett glittrande hav

Oktober leder oss vidare in mot månaden ingen älskar. Men det är en del av kalendern som rymmer det viktigaste just nu för svensk fotboll: ett avgörande kvalspel för att nå fotbolls-VM. Vi präglas av höstens vackra färger i väntan på ett svar om vi den 14 juni-15 juli nästa år riktar blickarna mot det stora landet i öst. Om vi ska nå fotbolls-VM 2018 i Ryssland.

Sveriges förbundskapten Janne Andersson sitter inklämd i ett hörn i Amsterdam Arena och är tårögd. Inte av den svenska insatsen i kvalepilogen mot Nederländerna utan mer för att hans första barnbarn just denna dag - den 10 oktober 2017 - valt att öppna sina ögon. Nedkomsten blir själva beviset på en ny resa - ett nytt liv.

Fotbollsmässigt handlar det om ett kort perspektiv. Lottning nästa vecka och sedan avgöras allt under några dagar i mitten av nästa månad.

Kapten Andreas Granqvist är rak som ett acv cementfundamenten som bär upp Landskrona IP. En idrottsplats som skapat den centralgestalt för svensk fotboll som vi har nu. På trygg skånska säger Andreas Granqvist vad han innerst inne och känner inför blivande kvalmotståndare.

Tvärtemot expertisen vill han inte ha Danmark - "för mycket känslor - kaos i skallen".

Han är inte heller lika övertygad om de andra åsikterna att Kroatien eller Schweiz vore att föredra istället för Italien.

"Jag vill ha Italien!", säger Andreas Granqvist och ser ut att mena varje betoning i den mening han nyss tillfört syre i Amsterdam.

"Jag vill ha Italien!"...

Och mina tankar går till sent 1970-tal och tidigt 1980-tal. Till målvakten Dino Zoff, fasansfulle Claudio Gentile och reptilen Paulo Rozzi. Marco Tardelli och de andra givetvis i ett glittrande blått fotbollshav.

För drygt tio år sedan var kval och Zlatan Ibrahimovics klackmål vi alla minns i 2-2-kampen.

I Dragao i Portugal. Den 18 juni 2004. Spelminut 85.

En magisk sekvens som är den sista minnesbilden mellan blågult och Italien.

Nu vill Andreas Granqvist ha en repris. En ny kamp.

Han - om någon - vill visa Ryssland nästa år.

Det är här han spelar klubblagsfotboll och det är här han fördriver tillvaron mellan träningspass och matcher.

Vägen till ett förlängt sommarlov går genom ett glittrande blått fotbollshav.

Den enda skillnaden är att Gentile, Rossi, Tardelli, Zoff och de andra inte längre är kvar.

Det är det som talar för ett lyckligt slut om några veckor.

Men först ska lotten säga sitt.

Det kan ju lika gärna bli Danmark, Schweiz eller Kroatien.

I nuläget spelar det nog ingen roll.

Inte för förbundskapten Janne Andersson, där han sitter i ett allt glesare omklädningsrum i Amsterdam och blickar mot mobilens besked att han fått sitt första barnbarn.
FREDRIK PERSSON

Annons:

Tuesday 10/10 11:39

Lyskraften för SHL...

Är lyskraften på väg bort från SHL-ishockeyn? Hur vänds den negativa trend som den här säsongen gett bottennoteringar publikt trots att biljetter skänkts bort?

SHL rullar envetet vidare. Som en gigantisk koloss, där matcher mellan lagen plöjs ned likt små stenar. Tre matcher borta på raken och därefter kanske några hemma för att sedan köra ett dubbelmöte inom ett dygn?

Nej, det är ingen sargad forskare som printat ut gällande spelschema.

Det är de styrande inom SHL som lägger matcher där tv-bolagen vill ha dem.

Det är därför publiken sviker - platser är tomma.

Produkten känns lika överexploaterad som dåvarande Elitserien i sammanhanget känns fräsch och het.

Elitserien innehåll - precis som allsvenskan i fotboll - två matcher mot samma lag. Ett möte på hösten och ett på våren.

Nu möter lagen varandra kors och tvårs utan någon mening eller mål.

Det går inte för den invigde att hänga med och vill han eller hon göra ett försök är det bara att knappa igång TV-burken. Där visas allt.

Min lösning är att plocka bort hälften av matcherna.

Införa dubbelmöten höst/vår.

Vässa slutspelet och öppna fler vägar att komma in i det översta skiktet.

Öppna upp istället för att stånga ligan.

Skär bort matcher istället för att ösa på.

Jag tror det konceptet hade skapat ett smidigare format. En mindre kostym. En mer levande liga och - fullt på matcherna!

Mer i detta ämne hittar du på min blogg:

www.fredrikpersson.blogg.se

FREDRIK PERSSON

Annons:

Thursday 5/10 19:43

Oktober...

Vi bjuds in med armbågen. Det är piskande regnskurar som i vinden kryper nära skinnet. Det är ihållande. Det är oktober...

I vårt grannland Danmark kallas den fiskemånad. Här nöjer vi oss med att kort och gott konstatera: höstmånad.

Vore det inte för vackra Petra Marklund, så skulle månaden september för evigt varit begravd i mörkrets dystra tystnad.

Petra Marklund sjöng under flera år i skydd av höstmånaden - under artistnamnet "September". Hon valde förmodligen sitt alibi för att hon fyller år den 12:e i denna månad.

Jag har också födelsedag den här månaden - den 16 september.

Det plockar inte bort någonting från den tristess som denna månad besitter. När den dessutom - som det här året kantas av ett grått, trist regn, så blir det ett jobbigt möte.

Visst, det finns ljusglimtar denna månad som bär samma nummer som är alla fotbollsspelares våta dröm "tröja nummer 9". Där finns ett hav av kantareller för den som vill plaska i vattensjuk grönska. Det finns en och annan tv-serie som bibehåller nerv under hösten och det finns avgörande fotbollsmatcher till mästerskap vi drömmer om.

I övrigt är det bara att bita ihop. Försöka le mot de medmänniskor du möter och göra bra saker. Men det är svårt. Det känns som om mungiporna behöver en skylift för att höjas. Trösten som brukar omge oss: "att det blir bättre sedan" - är inte direkt relevant.

Det blir lksom inte bättre. Inte när oktober och november sitter i ditt väntrum.

Men vi har fått det här livet för att leva det.

Vi får anpassa oss till det.

Förse oss kraft, mod, hopp och styrka i de situationer som vi utmanas av under den här månaden.

September kan ju trots allt vara ganska vacker.

Titta bara på Petra Marklund...
FREDRIK PERSSON