Annons:
Monday 19 september

Sagan om Mjällby AIF slut?

Mjällby AIF är på väg att ramla rakt igenom fotbollens seriepyramid. Allsvenskan för fyra år sedan kan nu sluta med division II-spel och möten med Asarum, Berga och Torn nästa säsong. Strandvallen i Hällevik kanske aldrig mer blir den glansfulla scen som arenan en gång i tiden var och det är bara sorgligt.

Fotot är fyra år gammalt.

Mjällby AIF 2012.

Ett av Sveriges 10 bästa fotbollslag. 

De här spelarna:

Målvakter:
Mattias Asper, Alexander Lundin
Försvarsspelare:
Viktor Agardius, William Leandersson, Gbenga Arokoyo, Anders Wikström, Daniel Ivanovski, Robin Cederberg, Patrik Rosengren, Mahmut Özen, Anton Dahlström.
Mittfältsspelare/anfallsspelare:
Pavel Zavadil, Daniel Nicklasson, Craig Henderson, Andreas Blomqvist, Simon Nilsson, Haris Radetinac, Dominique Kivuvu, Robin Strömberg, Daniel Nilsson, Adam Berner, Erton Fejzullahu, Pär Ericsson, Marcus Pode, Marcus Ekenberg.

Nu är det mitten av september 2016.

Mjällby AIF möter lag som Prespa Birlik, Tvååker och Qviding. Och förlorar...

I en serie som gud glömde (division I) har Mjällby AIF bara två lag bakom sig efter 19 omgångar. Med sju matcher kvar är laget under nedflyttningsstrecket. I division II.

På söndag väntar serieledarna Östers IF...

Det är sorgligt att se hur en förening som vann sina segrar på rent jävlaranamma nu är urlakad, kantstött och bortsopad.

Maktens män med kavajer som sken ikapp med Listerlandet under de allsvenska säsongerna har lämnat. Stuckit. Utan personligt ansvar.

Kvar på gräsmattan i Hällevik står klubbens verkliga hjältar - eldsjälar som sett stjärnor, "supertränare" och rekorddyra värvningar komma och gå, men alltid själv stannat kvar.

Nu står dessa ärrade män och kvinnor här på Strandvallen. De närmare 6000 åskådare som var här för fyra år sedan och såg Mjällby AIF nita IFK Göteborg med 3-0 är inte längre här. Nu är knappt tio procent av den publikskaran på läktarplats.

Truppen innehåller inga "million dollar babies" som Dominique Kivuvu, Pavel Zavadil och Erton Fejzullahu. Inte 25 namn. Här finns ingenting kvar.

De ledande i klubbledningen har utvandrat. Försvunnit. Leken var inte rolig längre. Inte lika kul att sköta mikrofonen i sponsorbussen till bortamatcher mot Malmö FF och berätta om "vem som tog vem och var"...

Borta är de som ville sola sig i glansen av en förening som över några år förvandlades från en hälsosam klubb i landets näst högsta serie till ett stort företag med ambitioner att nå Europa.

Kansliet expanderade och personal anställdes. Det gulsvarta slottet växte och växte. Mjällby AIF köpte in spelare som gjorde skillnad. Hade killar "som ville tjäna bättre än en kassörska på Willys" och som hämtade lönekuvert i A3-format.

Men även den vackraste saga har sitt slut.

Och det som började med en rad brödrarpar och en brödrartrio på 1970-talet som bar namn som Thörnberg, Edvinsson och Andersson har nu 40 år slutat i bedrövelse.

Då klev Mjällby från lingonserien till högsta serien och glädjen hösten 1979 när Efon Ask blåste av matchen mellan Mjällby-Grimsås och "Slaget vid Lutzern" fått sin själsfrände var enorm.

Året efter klättrade människor i träden för att få se den historiska allsvenska premiärmatchen mot Kalmar FF.

Nu handlar det inte om att klättra. Nu handlar det om trädkramning för att rädda det som räddas kan.

Och med ett resterande spelprogram av division I, där Mjällby har seriens toppskikt på hemmaplan och sina livsfarliga kollegor i bottensmeten på bortaplan, så ser det ut att bli den tredje raka degraderingen.

Likt ett Oddevold sjunker nu Mjällby.

Efter allsvenskan, superettan och division I kan det nu handla om spel i Kalmar på nytt. Precis som den allsvenska säsongen 1980, men 2017 kan Mjällby åka till Kalmar för att spela mot Berga och tanken svindlar.

Borta är klubbledningen, spelarna och pengarna.

Det som finns kvar är ändå värt så mycket mer.

Det är hjärtat i den förening som genom sin resa mot jättarna i fotbollsetablissemanget blivit älskade av så många: "Laget me fart - Mjällby såklart!"

Det hjärtat kan inga så kallade klubbdirektörer/sportchefer/stjärntränare eller "Million dollar babies" slita ur. Det går inte.

För i det hjärta ryms människor som varje hemmamatch klär sig fina. Går till klubbstugan, trycker igång kaffekokaren, sätter korven på kokning och brer smörgåsar. Eldsjälar som älskat Mjällby AIF och älskar Mjällby AIF mer än sin egen livskamrat.

Det sägs att när Mjällby AIF förlorade det allsvenska kvalet på straffar en hemsk söndag på Hisingen i Göteborg för 15 år sedan, så var sjukskrivningstalet osedvanligt högt i Sölvesborgs kommun.

Människor på Listerlandet mår fysiskt dåligt när fotbollslaget förlorar.

Det är mot den bakgrunden som alla krafter nu måste sättas in för att lösa problemen.

Hur ska Mjällby klara av det här då?

Ja, om jag hade fått komma med några råd så hade jag kommit med följande:

Sätt in assisterande tränaren Mattias Asper i målet. Ringrostig till tusen, otränad - men med en vinnarskalle, spelsinne och kvaliteter som inte finns hos de unga målvakter som får hämta ut boll efter boll i nätmaskorna. Nu senaste igår i söndagens förlust mot Landskrona blev det fyra bollar att hämta ut från det egna målet.

Tryck in Mattias Asper i målet. Använd den rutin som finns för att klara av de svåra momenten och bjud in hela kommunen till resterande matcher poå Strandvallen.

Släpp entrén. 400 betalande åskådare spelar ingen roll. 4000 som går in gratism, köper korv, dricka och godis och skriker fram segrar är bättre. Mycket bättre.

Det finns sju räddningsplankor kvar annars är Mjällby AIF kvar i den lingonskog där Sven-Bertil, Rolf-Inge, Bosse, Mats, Lasse, Göran, Anders, Leif, Sigvard och de andra traskade på 1970-talet.

Tillbaka i lingonserien.

Då är det över.

Då är sagan slut.

Sju matcher kvar. 

Sju möjligheter att rädda det vackraste som vi haft i fotbollssammanhang i den här landsändan.

Ska vi inte ändå hjälpas åt att fixa det här?

Ses vi på Strandvallen nu på söndag?

"Du gaur aldri säl"...
/Fredrik Persson