Annons:
Tuesday 14 november

Skönheten skapades i Milano

Det var en kväll som bäddade in Milano i svenskt höstrusk. Det var en kväll då vi skulle blåsas bort som ett höstlöv för vinden. Det var en kväll då den mäktiga fotbollsnationen skulle släcka en dröm. Det blev tvärtom...

Klockan visar arton minuter i elva på kvällen måndagen den 13 november 2017. En spansk fotbollsdomare blåser i sin visselpipa för sista gången och markerar med sitt envisa ljud att allt är över. Borta. Förbi. Vilka som ska vidare och vilka som ska stanna är bevisligen lätt att utröna. På den tungsprungna gräsmattan ligger en italiensk mittback med mask, en lagkapten med tårar och en avbytare som aldrig kommer att nå samma status och klass som hans namne Paulo Rossi. Lite längre bort kramas spelare klädda i gult och blått. Det är ett kramkalas som svensk fotboll inte upplevt på årtionden. Det som inträffade denna måndagkväll i Milano är på en nivå där svensk fotboll ytterst sällan befinner sig.

Det har funnits stora saker tidigare. VM-finalen 1958, bronsmatchen mot Bulgarien 1994 och vinsten i "Dödens grupp" 2002. Men vid samtliga de tillfällena fanns det storstjärnor att knyta sina förhoppningar till. När vi skriver november 2017 så är det inte så. Inte ens skadade megastjärnan Zlatan Ibrahimovic klarar att stava framgången rätt (eller är det precis det han gör?) när han efter matchen skickar en bild på landslaget med texten "We are Zweden".

Det fanns de som menade att vi kunde plocka ihop allt vad svensk landslagsfotboll  stod för efter uttåget ur EM och efter sortin av Zlatan Ibrahimovic.

De som knycklade sönder den svenska fotbollsgrunden då får denna dag finna sig att stå där med skammens rodnad.

Nye förbundskaptenen Janne Andersson byggde ett lag. Ett lag till en del bestående av spelare som inte hittills spelat de stora matcherna och så en stomme av urkraft - av rutin.

Jag som har sett Andreas Granqvist, Jakob Johansson och Gustav Svensson på Strandvallen i Hällevik trodde aldrig att de skulle vara med och skjuta Sverige till ett VM-slutspel.

Men Andreas Granqvist plockade på sig kaptensbindeln och blev mästerlig. Jakob Johansson kämpade, fightades, stred och slet av sitt korsband i ivern att hjälpa till och Gustav Svensson kom in och krigade hem mittfältet.

Nu kan vi blicka fram mot en sommar som kan bli så där oerhört vacker som bara svenska somrar kan bli. Den där lätta brisen, behagliga värmen, klarblåa himlen och väntan på att inta de bästa platserna inför en VM-match i fotboll med svenskt deltagande.

Det ett tag sedan sist. Många, många år.

Men något säger mig att sommaren 2018 kommer att bli lika betydelsefull som 1994 i den mening att det nästa sommar kommer att vimla av fotbollsdrömmar hos alla tjejer och killar som följer VM-festen. Det är ur dessa drömmar som morgondagen skapas.

Det är ur dessa drömmar som vi om sådär 10-15 år har nya fotbollsspelare som bär den svenska landslagströjan.

Fram till dess njuter vi och skickar ett rättstavningsprogram till Zlatan Ibrahimovic...
FREDRIK PERSSON