Tuesday 17 April

Vem tjänar på Majblomman?

tPasserar ingången till ICA-butiken. Under min promenad från att jag hämtat min kundvagn till dess jag dragit kortet för min självscanner, så blir jag tillfrågad tre (3) gånger om jag vill köpa årets majblomma. Det är en närmast nitisk försäljarkår som näst intill barrikaderar ingången på ICA-butiken. Det jag noterar är att det inte märks någon glädje bland barnen som säljer. Inte någon entusiasm utan det hela handlar mest om att ställa frågan och sedan hoppas att det går fort att avyttra blommorna.

Hur kul de här barnen tycker det är att sälja majblomman är svårt att få en bild av. Men mitt intryck är att de inte säljer det här för att de gillar det. De säljer majblomman för att det är en del av det som ska göras i skolorna under april-månad.

Men frågan är vem som vinner på det här i längden. För 20 år sedan uppstod samma diskussion - samma irritation kring försäljningstekniken. Då rasade försäljningen och organisationen som står bakom majblomman höll på att duka under ekonomiskt.

Nu är situationen en annan. I tider där bomber skickas mot beställda mål, människor grävs fram ur ruinen och flyglarmen plågar en hel befolkning, så växer välviljan att hjälpa till. Majblomman blir ett sätt att visa omgivningen att du bryr dig. Ungefär på samma sätt som ett armband på en festival symboliserar gemenskap - vi vill samma sak och vi vill göra det tillsammans.

Det är många gånger därför som det blir tomt i barnens försäljningspärmar. Du vill helt enkelt inte vara den som står utan den där majblomman på kavajslaget när du möter en bekant på stan. Du känner ett yttre tryck att köpa blomman och fästa den på dig. Som en gest - en röst - att du bryr dig precis lika mycket som din vän när det handlar om välgörenhet.

Gott så.

Men när man tittar närmare på organisationen bakom Majblomman så finns det anledning att ifrågasätta hela apparaten.

När avgående generalsekreteraren Lena Holm för sex år sedan gick ut och kommenterade sin lön, så låg den på 60 000:- i månaden.

När Majblommans Riksförbund presenterade hennes efterträdare - Tove Lindahl Greve - så ligger hon några snäpp över hennes föregångares lönenivå.

Det är med andra ord en väl tilltagen chefslön - ungefär på kommunalrådsnivå - som varje månad plockas ut. Varje månad. Året om.

För barnen som skriker sig hesa för att sälja blommorna är arbetstiden visserligen betydligt kortare, men frågan är om inte barnen uträttar mer under sin tid som föräljare än vad generalsekretaren gör?

Och frågan är om inte barnen bidrar till lönenivån genom sin försäljning?

Visserligen hamnar en väsentlig del till behövande. Gott så.

Men då kan man i sammanhanget tycka att generalsekreteraren Tove Lindahl Greve borde ta ut en liten del av sin månadslön och köpa en ansenlig mäng majblommor.

Men det sker knappast.

Det skulle snarare vara ett aprilskämt om den frågan kom upp.

Nej, administrationen ska sitta i slutna rum medan barn runt om i hela Sverige under flera timmar varje dag springer fram och tillbaka för att sälja majblommorna.

Rätt eller fel?

FREDRIK PERSSON