Annons:
Wednesday 11 October

Ett glittrande hav

Oktober leder oss vidare in mot månaden ingen älskar. Men det är en del av kalendern som rymmer det viktigaste just nu för svensk fotboll: ett avgörande kvalspel för att nå fotbolls-VM. Vi präglas av höstens vackra färger i väntan på ett svar om vi den 14 juni-15 juli nästa år riktar blickarna mot det stora landet i öst. Om vi ska nå fotbolls-VM 2018 i Ryssland.

Sveriges förbundskapten Janne Andersson sitter inklämd i ett hörn i Amsterdam Arena och är tårögd. Inte av den svenska insatsen i kvalepilogen mot Nederländerna utan mer för att hans första barnbarn just denna dag - den 10 oktober 2017 - valt att öppna sina ögon. Nedkomsten blir själva beviset på en ny resa - ett nytt liv.

Fotbollsmässigt handlar det om ett kort perspektiv. Lottning nästa vecka och sedan avgöras allt under några dagar i mitten av nästa månad.

Kapten Andreas Granqvist är rak som ett acv cementfundamenten som bär upp Landskrona IP. En idrottsplats som skapat den centralgestalt för svensk fotboll som vi har nu. På trygg skånska säger Andreas Granqvist vad han innerst inne och känner inför blivande kvalmotståndare.

Tvärtemot expertisen vill han inte ha Danmark - "för mycket känslor - kaos i skallen".

Han är inte heller lika övertygad om de andra åsikterna att Kroatien eller Schweiz vore att föredra istället för Italien.

"Jag vill ha Italien!", säger Andreas Granqvist och ser ut att mena varje betoning i den mening han nyss tillfört syre i Amsterdam.

"Jag vill ha Italien!"...

Och mina tankar går till sent 1970-tal och tidigt 1980-tal. Till målvakten Dino Zoff, fasansfulle Claudio Gentile och reptilen Paulo Rozzi. Marco Tardelli och de andra givetvis i ett glittrande blått fotbollshav.

För drygt tio år sedan var kval och Zlatan Ibrahimovics klackmål vi alla minns i 2-2-kampen.

I Dragao i Portugal. Den 18 juni 2004. Spelminut 85.

En magisk sekvens som är den sista minnesbilden mellan blågult och Italien.

Nu vill Andreas Granqvist ha en repris. En ny kamp.

Han - om någon - vill visa Ryssland nästa år.

Det är här han spelar klubblagsfotboll och det är här han fördriver tillvaron mellan träningspass och matcher.

Vägen till ett förlängt sommarlov går genom ett glittrande blått fotbollshav.

Den enda skillnaden är att Gentile, Rossi, Tardelli, Zoff och de andra inte längre är kvar.

Det är det som talar för ett lyckligt slut om några veckor.

Men först ska lotten säga sitt.

Det kan ju lika gärna bli Danmark, Schweiz eller Kroatien.

I nuläget spelar det nog ingen roll.

Inte för förbundskapten Janne Andersson, där han sitter i ett allt glesare omklädningsrum i Amsterdam och blickar mot mobilens besked att han fått sitt första barnbarn.
FREDRIK PERSSON